Tiden är konstig...
Idag var det dags för grupp. Vi var bara tre idag. Det gick bra förutom att jag nästan höll på att inte komma dit. Tågen på morgonen var inställda av någon okänd anledning:/ Och bussen kom precis in i tid så att jag hann byta buss till Motala. Puh, vilket tur!
Denna dag har varit lite jobbig på eftermiddagen/kvällen. Jobbiga tankar och tjockkänslor. Blir så fruktansvärt arg på mig själv. Skäms över att jag inte är helt botad från dessa pålgor. Jag trodde att jag hade lämnat "det där" en gång för alla, men uppenbarligen inte. Jag som var så grymt motiverad igår och hela förmiddagen idag...Kan inte ens sätta fingret på vad det var som utlöste allt. Ringde mamma på jobbet. Kändes bättre en stund men sen kom det tillbaka igen. Har försökt prata och förklara för pappa men utan större framsteg. Snarare tvärtom. Han reagerar på ett sätt som gör mig mer ledsen. Hans oro och rädsla yttrar sig i ilska.
Jag har lugnat mig nu och sitter med min lilla rosa laptop i sängen, och väntar på att mamma ska komma hem och klia mig på ryggen tills jag somnar. Det brukar hon göra när jag är orolig i kroppen. Ska väga mig i morgon. Ett annat orosmoment som ligger och gnager på insidan. Sen ska jag åka till Malin i Örebro! Det ser jag verkligen fram emot, Saknar henne som bara den!!
En annan sak som jag kom på idag är att tiden är konstig. För visst går minuterna innan en heltimme snabbare än minuterna efter en heltimme? Exempelvis 13.58 till 14.00 och 14.00 och 14.02. Är det bara psykolgoiskt eller är det känslan av att visaren "tippar" över och det blir nedförsbacke? Denna tanke slog mig när jag fick springa för att hinna med tåget hem. Minuterna gick ovanligt fort. Sen när jag kom fram på perrongen gick 2 minuter jättelåååångsamt....
Grattis Ida som har fyllt 22 år idag!
Nu kom mamma hem, god natt på er!
Denna dag har varit lite jobbig på eftermiddagen/kvällen. Jobbiga tankar och tjockkänslor. Blir så fruktansvärt arg på mig själv. Skäms över att jag inte är helt botad från dessa pålgor. Jag trodde att jag hade lämnat "det där" en gång för alla, men uppenbarligen inte. Jag som var så grymt motiverad igår och hela förmiddagen idag...Kan inte ens sätta fingret på vad det var som utlöste allt. Ringde mamma på jobbet. Kändes bättre en stund men sen kom det tillbaka igen. Har försökt prata och förklara för pappa men utan större framsteg. Snarare tvärtom. Han reagerar på ett sätt som gör mig mer ledsen. Hans oro och rädsla yttrar sig i ilska.
Jag har lugnat mig nu och sitter med min lilla rosa laptop i sängen, och väntar på att mamma ska komma hem och klia mig på ryggen tills jag somnar. Det brukar hon göra när jag är orolig i kroppen. Ska väga mig i morgon. Ett annat orosmoment som ligger och gnager på insidan. Sen ska jag åka till Malin i Örebro! Det ser jag verkligen fram emot, Saknar henne som bara den!!
En annan sak som jag kom på idag är att tiden är konstig. För visst går minuterna innan en heltimme snabbare än minuterna efter en heltimme? Exempelvis 13.58 till 14.00 och 14.00 och 14.02. Är det bara psykolgoiskt eller är det känslan av att visaren "tippar" över och det blir nedförsbacke? Denna tanke slog mig när jag fick springa för att hinna med tåget hem. Minuterna gick ovanligt fort. Sen när jag kom fram på perrongen gick 2 minuter jättelåååångsamt....
Grattis Ida som har fyllt 22 år idag!
Nu kom mamma hem, god natt på er!
Kommentarer
Trackback
