Så tokigt det blev
Nu kan jag säga att det är har skett en rejäl förändring kring detta. Jag tillåter mig själv att vara trött, att tacka nej och avstå från de saker som jag egentligen inte orkar med och så tillåter jag mig att vara mer öppen och ärlig. Mår jag inte bra en dag så säger jag det. Och omgivningen uppskattar faktiskt det, tro det eller ej! Då behöver jag inte bli chockad av dagens alla känslor som förr vällde över mig senare på kvällen utan anledning (?)
Jag har börjat lära mig att lyssna på mina känslor...Den gamla Lina börjar sakta men säkert komma tillbaka!
Ha en bra dag!
gud va skönt att läsa.. gamla lina kommer tillbaka... tjoho.... kram
Identitetskriser och matproblem går hand i hand ;-)
Ja du, det här med släktingar som ska truga är aldrig kul. När jag var yngre blev jag skitprovocerad när det nästan kändes som att man fick tårtan nerkörd i halsen utan att ens hinna känna smaken (min hat-tårta var sån där gräddtårta med frukt i ett gelélager :-S). Man ska inte behöva äta för någon annans skull än sin egen. Dock så tycker jag att man ska äta tårta o dyl för sin egen skull -det är ju så gott! Igår tog jag en "fransk våffla", ett vaniljhjärta och av tårtorna valde jag klassisk prinsesstårta, mycket godare när man väljer själv :-D.
Jobba på med smöret! Fett är ju guld för både in och utsida, vet du! Haha. Jag hade sån smörskräck förut, men INGET hände med vikten när jag började smöra!! Jo förresten, jag gick ner litegrann första veckan hur otroligt det än jag låta, men så funkar våra kroppar...sen stabiliserade det sig och jag började känna hunger och mättnad igen - fina grejer :-P
Jag träffade R när jag var friskförklarad, men som sagt: Jag är inte 100% frisk än, kontrollbehov och ångest kommer då och då. Jobbar med det och det är klart att det underlättar att ha en karl som bryr sig om en och säger att man är fin. Det förtjänar alla.
Kram!
Haha.. Det var jag som skrev inlägget om trugande släktingar etc. :-) Kram
