Hej!
Hejsan alla kära vänner!
Fick ett ryck nu då mina känslor för bloggen har kommit tillbaka. Det har hänt så himla mycket sen sist jag skrev. Förut så kände jag bara att allt var negativt o jag skämdes över mitt mående. Jag kanske gör ett seriöst försök till att börja igen. (can this be my nyårslöfte?)
Nu till en liten update..
Jag är precis hemkommen från en månadslång utomlandsvistelse i Thailand och Malaysia där jag har rest runt med min kära syster och hennes sambo o 2 barn. Det går inte beskriva Thailand i ord utan måste upplevas! Människorna som kallas för "det leende folket" lever verkligen upp till det! De är de mest vänliga och tillmötesgående folk jag någonsin har stött på. Deras livssyn har inspirerat mig otroligt mycket.
Nu känner jag mig betydligt lugnare i både kropp och knopp:) Helt ärligt talat så var denna resa min räddning. Jag var faktiskt själv orolig innan jag åkte iväg. Min livslust och hopp om framtiden existerade nästan inte alls. Jag var på vippen att slänga in handduken och ge upp.
Men nu så har jag tankat på med energi och kämparglöd! Även fast sjukdomen spökar ibland, för helt död är hon inte, så kan jag hantera situationerna nu och använda mitt förnuft. Jag vill LEVA och göra det fullt ut. Jag ska inte ha för bråttom och tro att allt kommer gå spikrakt till ett frisk liv, men jag har börjat vandra den rätta vägen och det är sådan befrielse!
Har även fått andra antagningsbeskedet om högskolan till våren. 3:e reserv. En jobbig sits känner jag. Så nära men ändå så osäkert. Jag menar- sannolikheten att komma in är ju relativt stor och det kommer bidra till en drastisk förändring till i mitt liv. Jag vill kunna planera och förbereda mig. Vet ju inte ens när man får reda på om man får den sista platserna eller ej...
Många tankar som snurrar runt för tillfället.
Fick ett ryck nu då mina känslor för bloggen har kommit tillbaka. Det har hänt så himla mycket sen sist jag skrev. Förut så kände jag bara att allt var negativt o jag skämdes över mitt mående. Jag kanske gör ett seriöst försök till att börja igen. (can this be my nyårslöfte?)
Nu till en liten update..
Jag är precis hemkommen från en månadslång utomlandsvistelse i Thailand och Malaysia där jag har rest runt med min kära syster och hennes sambo o 2 barn. Det går inte beskriva Thailand i ord utan måste upplevas! Människorna som kallas för "det leende folket" lever verkligen upp till det! De är de mest vänliga och tillmötesgående folk jag någonsin har stött på. Deras livssyn har inspirerat mig otroligt mycket.
Nu känner jag mig betydligt lugnare i både kropp och knopp:) Helt ärligt talat så var denna resa min räddning. Jag var faktiskt själv orolig innan jag åkte iväg. Min livslust och hopp om framtiden existerade nästan inte alls. Jag var på vippen att slänga in handduken och ge upp.
Men nu så har jag tankat på med energi och kämparglöd! Även fast sjukdomen spökar ibland, för helt död är hon inte, så kan jag hantera situationerna nu och använda mitt förnuft. Jag vill LEVA och göra det fullt ut. Jag ska inte ha för bråttom och tro att allt kommer gå spikrakt till ett frisk liv, men jag har börjat vandra den rätta vägen och det är sådan befrielse!
Har även fått andra antagningsbeskedet om högskolan till våren. 3:e reserv. En jobbig sits känner jag. Så nära men ändå så osäkert. Jag menar- sannolikheten att komma in är ju relativt stor och det kommer bidra till en drastisk förändring till i mitt liv. Jag vill kunna planera och förbereda mig. Vet ju inte ens när man får reda på om man får den sista platserna eller ej...
Många tankar som snurrar runt för tillfället.
