Världens bästa mamma
Blev överväldigad av en mängd tankar och känslor igår när jag skulle gå och lägga mig. En salig blandning av oro, förtvivlan, osäkerhet, rädsla och panik.
Jag har stängt av mycket under en längre tid och helt plötsligt kom allt upp på en och samma gång. Fick en smärre chock och visste inte vad jag skulle ta mig till. Ringde Mamma Mu. Hon är helt otrolig den kvinnan. Så mycket som hon stöttar och peppar mig till att våga fortsätta även när det känns tufft. Bara att få höra orden att ”stå ut så blir det bättre sen” hjälpte mig enormt.
Jag stannade för en gångs skull kvar i det jobbiga genom att acceptera och se det som något positivt istället. Det är ju förändringar jag vill ha så det är bara att bita ihop och köra på.
Vaknade på morgonen med en pyjamas som jag bokstavligen kunde vrida ur. Processer som sker i lillkroppen? Klimakteriet känns inte som en rimlig förklaring i alla fall.
Har haft en heldag i skolan idag med föreläsningar och diskussioner. Trött i huvudet och kommer inte sysselsätta mig med något som kräver större ansträngning av hjärnkontoret.
Go kväll!
Söndag
Nu för tiden tycker jag att söndagar är sköna. Det beror främst på att jag inte längre har någon praktik att kliva upp tidigt för på måndagen. Känns som om jag har fått ytterligare en dag i veckan, helt gratis! Visserligen kompenserades detta med minus en timme natten som var. Det kan jag ta.
Tänk om det fanns en fjärrkontroll där man kunde pausa, spola fram och spela in olika stunder i livet? Vore helt fantastiskt på ett sätt men jag tror nog att det finns en mening med att denna uppfinning inte fungerar i det verkliga livet. Misstänker en filosofi bakom som innebär att man måste lära sig att ta vara på den tid man har till förfogande. Klyschan: "Livet går inte repris" sitter som en smäck.
Har verligen haft en underbar helg. Det som är jobbigt är att jag får dåligt samvete när jag gör roliga saker eller unnar mig något. Det kan vara både små och stora saker. Något i min lilla hjärna skriker åt mig att jag inte gör mig förtjänt av att må bra. Katastrofkänslor och ångest hälsar på utan inbjudan. Varför?
Har gjort matlådor inför veckan. Det fick bli chili con carne, namnam! Storkok när det är som bäst.
Dreams
Jag har haft så märkliga drömmar inatt. Jag vaknade till och med av att jag låg och skrattade högt. Det roligaste är nog att de är så galet osammanhängande - Drömmer att jag är på någon slags fest med kompisar ifrån högstadiet, blir väldigt bra i gasen, hamnar i badkaret tillsammans med läkare, blir sedan förbannad över att någon har tagit mina nya birkenstocktofflor, åker motorbåt hem, blir stoppad av polisen och blir till sist hämtad av mina föräldrar. ? Finns det någon drömtydare där ute som kan tolka vad detta betyder?
Hade jättetrevligt igår på after worken. Vi gick först till GH nation men när vi kom dit och skulle beställa våra efterlängtade hamburgare så berättar de att kocken inte hade dykt upp. Trodde allvarligt talat att killen bakom disken skämtade men det gjorde han uppenbarligen inte. Därför bestämde vi oss att styra kosan till en annan nation (tur att der finns så många att välja bland).
Denna lördag bjuder på underbart väder. Ska plölja igenom lite plugg för att sedan bege mig ut och lapa lite sol.
Ska även hänga med Jenny senare. Har inte setts på länge så vi lär ha en del att ta igen!
Hörrni! Det är faktiskt earth hour ikväll. Glöm inte att släcka ner mellan 20.30-21.30.
Don't blame it on the sunshine
Full fart mot helgen! Den är ju trots allt som bäst när man har den framför sig. Att vårsolen värmer och att man har roliga saker inplanerade gör ju det hela inte sämre direkt.
Har skickat in vår projektplan idag och vi firade genom att glassa nere vid fyrisån och dra en sväng på stan. Hittade en sak som nu pryder mitt fönster. Kunde inte låta bli när jag fick syn på den- ett vitt hästhuvud!
I kväll blir det after work (after school för min del) med fina flickor på GH nation. Tänk att om ett år så kan jag också "after worka". Känns väldigt avlägset nu men tiden går fortare än vad man tror. Herregud vi är ju snart i april månad! Vilket betyder att jag snart fyller 25. Ingen åldersnoja här inte. Än.
Lever efter mottot: "man är inte äldre än vad man gör sig".
Ha en alldeles förträfflig fredagskväll!
27/3-14
God morgon!
Sitter fortfarande i pyjamas och dricker kaffe i min söta muminmugg. Börjar inte förrän 12.15. Vilka lyxtider egentligen. Kommer ihåg på gymnasiet när man började kl 8.00 varje dag.
Råkade somna med blött hår i en knut och har nu värsta krullet. Ja, inte behöver jag locka det i alla fall.
Nu ska jag klä på mig och göra mig i ordning för dagen. Känner mig på ovanligt bra humör!
Otålig
Som jag har nämnt tidigare så har jag gjort en del förändringar. Jag förväntar mig då att se resultat på en gång! Vet inte om det är för att jag är otålig men jag vill ha något slags kvitto på att det jag gör är rätt. En belöning för mödan liksom. För det är svårt. Jättesvårt till och med. Att veta hur mycket jag behöver lägga till och vad som behöver ändras. När man inte har suget eller aptiten utan få gå efter skalmans ät- och sovklocka så blir det inte lättare direkt. En extra smörgås här, en näve nötter där..Suck! Inte för att vara gnällig eller så men det är detta som är kämpigt just nu för jag vill ju så gärna.
Åh, gissa vad jag precis har beställt. - En ny ryggsäck! Har suktat efter den länge och idag slog jag till. Den är snygg, rymlig och funktionell. Kommer att få plats med både dator och tungläst litteratur utan att döda min rygg och mina axlar.
Den 25:e smäller det
Haha, nejdå jag har inga planer på att vara kung i baren denna tisdag. Fast man vet ju aldrig ;)
Ska till skolan strax och ha litteraturseminarium samt inlämningsuppgift av två böcker som jag har läst. Efter det är planen att jag ska fika med en kompis som jag inte har träffat på hur länge som helst. Vädret ser härligt ut så det är inte helt omöjligt att vi hamnar på något mysigt ställe nere vid ån. Alla människor man möter har ett stort leende och ansiktet riktat mot solen. Det är något speciellt med våren, allting vaknar till liv igen. Bokstavligen.
Alltså det här med selfies är inte min grej. Måste träna.
Val av behandling
Träffade Pia idag igen. Vilken kvinna säger jag bara! Hon är så kompentent inom detta område och är verkligen den där kicken i röven som jag behöver. Vi diskuterade och planerade om hur det kommer att bli framöver. Jag ska få träffa annan psykolog som ska göra en bedömning och presentera en relativt ny behandlingsmetod som heter "RO DBT". Den ska tydligen fokusera mycket på hantering av känslor och kontrollbehov. Jag får se om det kan vara något för mig. I vilket fall som helst så känns det bra, jag vet på riktigt att det kommer gå vägen nu.
Ska även lämna blodprov nu i veckan för att kolla mina värden. Tur att jag redan har börjat med blutsaften!
Ikväll är det premiär för halv åtta hos mig. Jag är inte helt övertygad om att det kommer bli samma sak nu när Helge Skoog inte kommenterar. Det var ju han som gjorde hela programmet med sina klockrena ordvitsar. Jag ska åtminstone ge det en ärlig chans.
Ha en fin afton!
Utflykt
Tog en liten utflykt tillsammans med en kompis till Hågaby. Det är ett område med lantbruk och där de fokuserar mycket på ekologiska och närodlade produkter. Besökte även en mysig affär som heter "Tantens gröna skafferi". Skulle kunna gå där i timmar! Fick med mig några saker hem i alla fall.
Nu ska jag ta lite fika innan jag sätter igång med pluggeriet.
Congratulations!
Lördag idag men inte vilken lördag som helst. Storasyster fyller nämligen år! Grattis till dig <3 Att du befinner dig i Thailand gör mig inte ett dugg avundsjuk..
I går tillbringade jag kvällen med Lina. Alltså en annan kompis som också heter Lina. Jag brukar vanligen inte tilltala mig själv i tredje person.Vi snackade skit, åt sushi, mumsade smågodis och tittade på TV. En lugn och skön kväll med andra ord.
Kusin vitamin och jag ska dra en sväng på stan senare. Jag ska försöka hitta en födelsedagspresent och eventuellt investera i ett par nya solglasögon. Om jag känner mig själv rätt så blir nog något mer som trillar ner i shoppingbagen.
Ha en skön lördag!
Rivjärn, rivstart!
Nu ger jag järnet! Det smakar inte supergott men jag märker skillnad på orken varje gång jag kör en kur med blutsaft. Att börja dagen med en liten shot kan ju inte bli annat än bra, eller hur?
Motivationen är tipp topp och jag har redan hunnit med en del förändringar. En del större och en del lite mindre. Främst när det kommer till det här med att känna efter och ta tiden att lyssna på kroppen. Hjärnan tolkar vissa signaler lite tokigt ibland och jag behöver träna på att få dem sammansynkade. Jag har varit väldigt duktig på att stänga av och bara köra på i samma tempo utan att reflektera över tankar och känslor. Har inte haft tid och ork att ta tag i det där jobbiga. Men nu har jag haft skygglapparna på lite för länge. Livet är ju trots allt det som sker just precis nu.
Brödet blev för övrigt väldigt gott! Dock så blev ytan lite väl hård så det var svårt att skära upp det i skivor. Antingen är det ugnen som inte ger jämn värme eller så är det bagaren som inte lyckades helt. Någon som vet vad det kan bero på? Tips mottages gärna.
Det svänger ordentligt
Trodde inte mina ögon i morse när jag tittade ut genom fönstret, det var vitt överallt! Nu däremot är det milt ute och det håller redan på att försvinna. Varför var det tvunget att komma överhuvudtaget kan ju fråga sig…
Har jobbat med vårt examensarbete hela dagen. Det har rullat på bra och vi är i stort sett klara med allt inför redovisningen av vår projektplan. Jag och min kompanjon arbetar bra tillsammans. Effektivt och strukturerat med tillhörande belöningar. Det tror jag är en förutsättning för att det ska fungera.
Just nu bakar jag bröd. Kände att det var alldeles för längesedan jag gjorde det. Limpan är för tillfället i den lilla, lilla ugnen så jag hoppas att resultatet blir bra. Det luktar gott så det är ju alltid ett positivt tecken. Ska se till att den inte lyfter för mycket bara och blir bränd. Jo, jag talar av gamla erfarenheter med utöst brandlarm som följd.
Labolina
En sak som jag kom och tänka på är att jag kanske aldrig gett någon direkt förklaring till mitt fina bloggnamn. Jag har helt enkelt tagit för givet att alla ska veta. Så därför tänkte jag nu dra den historien. Håll i er nu, den är mucho spännande!
Det var en gång en farbor som hette Tage. Han jobbade på vägverket och på fritiden spelade fotboll i Boxholm. Hans smeknamn kom att bli Laban. Som med många andra egendomliga företeelser så ärver man sin förälders tidigare påfund, framförallt om man bor i en mycket liten ort som Boxholm. Därav fick även min käre far smeknamnet Laban. Han jobbar som taxichaufför och jag tror nog att majoriteten av ortens befolkning faktiskt inte vet vad han heter på riktigt. Vilket jag tydligt fick erfara i somras när jag jobbade inom hemtjänsten. -"Jaha å vems flicka ä du?" (på bred östgötska). Det var inte förrän jag svarade: "Labans dotter" som ett liljeholmen gick upp hos de äldre.
Eftersom jag är ett exemplar av det kvinnliga könet så fungerar ju inte Laban lika bra. Jag heter ju Lina och det är ju lite av ett sammanträffande att det faktiskt finns en karaktär som heter Labolina. Så summan av kardemumman: Jag är labans dotter och därför är ju Labolina ett passande namn!
Den där känslan
Jag vet inte om det har att göra med att det är ljusare ute eller om det är smygande vårkänslor som är på gång. Vaknade idag och bara kände att- Hey, någonting har hänt, livet är nice och jag är banne mig redo!
Teorin om vårkänslor går bort relativt fort eftersom det är -4,5 grader på min termometer och vitt mögel ligger på marken. Förhoppningsvis så försvinner det snart. Huvudsaken är att det går att ta sig fram på cykel. Fast visserligen har inte snöstorm eller - 25 hindrat mig från att trotsa vädergudarna med mitt tvåhjulade fordon. Envis student kallas det.
Nåväl, ska alldeles strax bege mig till skolan. Rapport ska skrivas och möte med handledare ska avklaras. Exjobbet känns både läskigt och spännande på samma gång. Just nu är det brist på deltagare till vår studie som gör det hela lite osäkert. Hoppar att vi blir klokare efter dagens samtal och planering.
Äntligen
Igår var jag hos Pia på ätstörningsenheten. SOM jag har fått kämpa för att komma dit igen, med ny remiss, läkarbesök och vidareremiss m.m.
Jag känner ju att jag behöver hjälp den där sista biten in i mål. Efter samtalet med Pia kändes det som om jag kunde andas igen!
Jag var ärlig, sa precis hur det var, blottade mig totalt. Hon lyssnade, förstod och gav mig hopp om att en gång för alla bli kvitt anorexin. Hon rekommenderade egentligen dagvård vilket innebär sjukskrivning (studieuppehål). Men jag känner att jag är så nära slutet på utbildningen och vill inte offra mer av mina studier. Öppenvården är alternativet, vilket Pia nämnde nästan är tuffare eftersom det kräver att man kämpar själv och utmanar. Någonstans känner jag att det är det jag behöver. Någon som hejar på mig vid sidan av (vilket stöd som helst mottages varmt eftersom jag har varit all by my own ett bra tag nu..)
Förändringen ligger ju hos mig. Att bli serverad mat fungerar ju. Äta-tugga-svälj, duktig flicka. Då är det någon annan ger mig maten och det är deras "fel"/förtjänst att det går framåt.
Jag har ju kommit så pass långt att jag vill gå upp i vikt. Det är inte där det största problemet ligger. Det svåra är att laga mat till sig själv och våga njuta. Inte fastna i samma gamla slentrianmässiga rutiner som i princip betyder samma mat HELA tiden. Inspiration eller variation existerar liksom inte för tillfället. Att känna sug, hunger och törst är något som jag längtar efter. Dessa signaler ligger för närvarande i dvala tyvärr, vilket i sin tur påverkar aptiten.
Men nu kära vänner ska denna onda cirkel brytas. Jag är så otroligt motiverad och är redo för att ta slutspurten. Hell yeah!
Hej igen!
Har saknat bloggen. Dammar av den igen och låter mina fingrar få smattra ner mina tankar och känslor. Att skriva och reflektera är som balsam för min ibland lite smått oroliga själ.
Räknar ju inte med att bli någon bloggdrottning à la Blondinbella eller Kenza men något mitt i mellan kanske ;)
Vore skoj om ni ville följa med mig!
