labansdotter

Igår blev jag ordentligt påmind om vilka handikapp som sjukdomen har dragit med sig. Igår var det kanon väder och jag var varm och hade bara lust att dra till en sjö och bada. MEN det belv inte så. Hur i hela friden skulle jag kunna ens få tanken?! Hallå Lina! Det är massor med folk på en strand och gå lättklädd och i bikini går bara inte. Visst, att det gick bra att bada och så när jag var utomlands men där kände jag ingen. Jag tror nog att det är det som skrämmer mig mest. Att visa sig lättklädd, (visa sin nakna sårbarhet) inför människor i ens omgivning. För i den lilla ort som jag bor i känner alla-ALLA. På gott och ont...Jag är så förbannat trött på att vara sjuk. Jag orkar inte med att mitt liv begränsas av strikta regler och måsten. Jag måste börja här och nu. Ta en dag i taget och börja utmana- rent av kanske chocka sjukdomen genom att äta en annorlunda frukost eller ta en glass till mellanmål. Bagateller i andras ögon men mina så är det stämplat med FARA i röda bokstäver.

Idag ska jag in till Motala igen och träffa min behandlare Gertrud. Vi ha bestämt att träffas en extra gång i veckan nu eftersom jag ahr det lite tuffare för tillfället med maten. Hon ska sluta nu för hon har bara varit vikarie för en tjej som har varit mammaledig. Jag tycker det är jobbigt för att hon och jag har fått en bra kontakt och jag litar på henne. Hon är sträng men rättvis- vilket jag behöver. Hon har den där blicken ni vet - den uppmanande blicken när sjukdomen talar. Även min underbara sjukgymnast ska sluta. Jag tycker det är tråkigt att de behandlare i ens närhet som är superbra ska sluta. Tänk om jag inte kommer lika bra överrens med de nya? Men jag ska inte måla fan på väggen. Än..

Ha en bra dag!

Vad härligt att det hann att bli lite mer sol nu i sommar innan den tar slut. Det borde inte finnas mer regn i molnen nu, de måste vara uttorkade för shit vad det ha regnat!
Igår var jag och mamman på Skänninge marken. Jag brukar gillar att gå på marknader men igår höll jag nästan på att få panik. Det var fruktansvärt vamt och massor med folk och jag ville bara ut där från. Jag nästan sprang sista biten pågatan innan folkmassan hade lösts upp. Och mamma efter med alla påsar. Har jag fått torgskräck mån tro? Nej, det hoppas jag verkligen inte!

Ja, jag känner mig ganska tom på inspiration. Vet inte riktigt vad jag ska använda tangenterna till idag. Kom på att jag aldrig har haft frågestund. Många andra har det i sina bloggar. Är det något av intresse?

Simma lugnt i värmen!

Vad jobbigt det är när man vaknar på morgonen och bara känner sig allmänt omotiverad. Jag har ingen direkt lust att åka in till motala på dagvården, fast jag vet att när jag väl kommer dit så känner jag att det ger mig väldigt mycket. Men det som gör att jag inte vill åka (eller snarare sjukdomen) är att man känner sig gödd när man är där. Det ändå vi gör är att äta. Typ. Mellanmål, gruppsamtal, lunch, vila. Egentligen så är det så ofta jag ska äta men det har väl blivit lite sisådär med måltidsordningen på sensate tiden. Och de där förbaskade dryckerna. Jag verkligen HATAR dem! Då äter jag hellre ett halvt kilo rå potatis..

Nej, nu ska jag inte låta allt för pessimistisk. Gårdagen var väldigt intensiv och rolig. Red hästen på förmiddagen och sen så följde jag och mamma med farmor till kyrkogården och lade blommor på farfars grav. Han hade nämligen namnsdag igår- Tage. Saknar honom väldigt mycket. Tänk att det är fem år sedan han gick bort..Tiden går så fort. Sen så åkte jag ner till Regina och hjälpte henne med förberedelser till hennes dotters bröllop. Det är så pampigt där nere på säteriet. Jag kikade även in i det stora huset där festen ska vara. Jag gillar äldre byggnader där golven inte är helt raka och när det knakar när man går. Hela 150 gäster ska komma! Snacka om att slå på stort:)
Efter det så drog jag Jennie och Johanna till Ö&B. Jag hittade lite småsaker som ansiktsmask, tandkräm och även en del grejer till hästen. Folk på parkeringen måste ha tyckt att vi var helt galna när vi poserade framför bilen och tog en massa knäppa kort. Vi kommer nog aldrig att helt växa upp, och det är jag otroligt glad för!!
Kvällen var väldigt jobbig igår. Får ofta panik och ångest på kvällarna. Att bara sitta i soffan och inget göra och sen gå och lägga sig och sova. När jag håller igång och är i farten så är alla jobbiga tankar borta men sen så bara väller de över mig när jag varvar ner. Jag är hade svårt att somna igår. Kunde inte slappna av och komma till ro. Spang som en dåre i alla husets speglar och kände mig äcklig och stor. Hittade mitt gamla måttband och började mäta, klämma och känna. Varför gör jag detta halv två på natten?! Är fruktansvärt glad över att jag inte har någon våg kvar här hemma. Jag måste lägga av och bara våga lita på de runt omkring mig. Men att bara slappna av och strunta i kontrollbehoven är så svårt. Varför ska det vara så svårt?!