labansdotter

Igår blev jag ordentligt påmind om vilka handikapp som sjukdomen har dragit med sig. Igår var det kanon väder och jag var varm och hade bara lust att dra till en sjö och bada. MEN det belv inte så. Hur i hela friden skulle jag kunna ens få tanken?! Hallå Lina! Det är massor med folk på en strand och gå lättklädd och i bikini går bara inte. Visst, att det gick bra att bada och så när jag var utomlands men där kände jag ingen. Jag tror nog att det är det som skrämmer mig mest. Att visa sig lättklädd, (visa sin nakna sårbarhet) inför människor i ens omgivning. För i den lilla ort som jag bor i känner alla-ALLA. På gott och ont...Jag är så förbannat trött på att vara sjuk. Jag orkar inte med att mitt liv begränsas av strikta regler och måsten. Jag måste börja här och nu. Ta en dag i taget och börja utmana- rent av kanske chocka sjukdomen genom att äta en annorlunda frukost eller ta en glass till mellanmål. Bagateller i andras ögon men mina så är det stämplat med FARA i röda bokstäver.

Idag ska jag in till Motala igen och träffa min behandlare Gertrud. Vi ha bestämt att träffas en extra gång i veckan nu eftersom jag ahr det lite tuffare för tillfället med maten. Hon ska sluta nu för hon har bara varit vikarie för en tjej som har varit mammaledig. Jag tycker det är jobbigt för att hon och jag har fått en bra kontakt och jag litar på henne. Hon är sträng men rättvis- vilket jag behöver. Hon har den där blicken ni vet - den uppmanande blicken när sjukdomen talar. Även min underbara sjukgymnast ska sluta. Jag tycker det är tråkigt att de behandlare i ens närhet som är superbra ska sluta. Tänk om jag inte kommer lika bra överrens med de nya? Men jag ska inte måla fan på väggen. Än..

Ha en bra dag!