labansdotter

Idag ska jag gå på tre lägenhetsvisningar. De är nästan samtidigt så det blir fullspäckat schema i högt tempo! Men jag börjar vänja mig vid det höga tempot nu;) Mamma och pappa kom upp hit igår så de ska följa med mig som moraliskt stöd som tur är. Känns ganska stort att titta på EGEN lägenhet.
Är väldigt förväntansfull och pirrig. Kunde knappt somna igår. Det enda jag låg och tänkte på var hur jag skulle inreda min "blivande" lägenhet. Men jag ska verkligen inte hoppas på för mycket. Det kommer säkerligen vara massor med folk och utgångspriset kommer gå i taket..

Ikväll ska jag och en klasskompis gå på bio. Vi ska se snabba cash. Har hört att den ska vara riktigt bra. Har tyvärr inte läst boken men det får gå ändå! Vi har inga lektioner i morgon så det kanske blir en pubrunda på det också, hehe. Men det får framtiden utvisa.
Ha en skön söndag!

Tjohoo! Jag fick reda på igår att jag kom in på logopedutbildningen. Överlycklig åkte jag hem från Motala och började panik-packa. Min första föreläsning skulle börja klockan tio dagen efter. Jag och mamma åkte upp till Uppsala i snöoväder och kom fram sent på kvällen. Hela huvudet var fullt med tankar och funderingar. Tänk vilket stort steg..

Sitter just nu hos syster där jag för tillfället är inneboende tills jag hittar något eget. Vilket inte är det lättaste! Ställde mig i bostadskö igår och fick könummer 5347. Japp, det är fler än jag som söker tak över huvudet. Har haft min första föreläsning idag vilket var väldigt intressant. Känner att det är rätt utbildning för mig. Klasskompisarna är supergulliga och på torsdag ska vi bli "väl omhändertagna" av våra faddrar.
Har tusen miljoner saker att fixa. CSN, kursböcker, passerkort, bibliotekskort, anmäla mig till nationen, hitta bostad..shit!
I morgon ska jag ut på praktik här på Akademiska. Det är snabba ryck minsann. Ovant för mig som alltid ska planera allt och ha koll. Nyttigt som fasen säger jag bara! Det här är precis jag behöver för att lämna min dumma inrutade sjukdom.

Nu ska jag leta vidare efter bostad, ta en avkopplande dusch, dricka en kopp te och sen parkera framför TV:n.

Det finns nog inte något som är mer pirrigt än att vänta. Just nu väntar jag så mycket att jag tror jag dör av väntan...Kan jag inte bara få ett JA eller ett NEJ. Bara så att jag vet vad som kommer att hända med mitt liv och framtiden. Suck

Sitter här med hårinpackning och dricker te. Konstigt att det alltid ska klia extremt mycket överallt när man inte har möjlighet att klia. Mitt hår var så himla torrt så denna kur var mer än välbehövlig. Saltvatten, klor och sol gör inte direkt håret gott. Jag funderar på att lyxa till det lite extra ikväll med lite hemmaspa som maikyr, ansktsmask och pedikyr. Får se hur det blir med den saken. Nu måste jag gå och skölja ur inpackningen. Hej!

Nu har jag deltagit i min andra julgransplundring. Jag och mamma bestämde oss för i morse att det var dags för vår gran att kastas ut. I vanliga fall så är det min uppgift att vattna granen. Fråga mig inte varför men det är pappas påhitt. Antagligen för att han ska slippa krypa under och slippa bli stucken av alla sylvassa barr. Men eftersom jag inte har varit hemma under julen så har nog denna uppgift glömts bort för SHIT vad denna gran barrade när vi skulle plocka ner julgranskulorna! Jag tror nog inte att det fanns ett enda barr kvar när vi var färdiga. Det mesta finns för närvarande inannför mina kläder. Mindre skönt..

Gårdagen spenderades hos min kusin som fyllde tonåring. Innan själva kalaset började så träffades vi för att åka lite pulka och skridskor. Jag lade ganska direkt ner projektet skridskor då det var så förbannat kallt och min erfarenhet påminde mig om att mina fötter inte skulle bli varmare av att dra på mig ett par skrillor. Därför satsade jag på pulkaåkningen. Med betoning på satsa för jäklar vad fort det gick! Backen var väldigt brant och eftersom ögonen tårades under nerfärden så hann jag inte se särskilt mycket, men på nått vänster lyckades jag styra undan för hoppet. Och det är jag idag tacksam för. Sist jag och Jennie åkte pulka så slutade det inte på samma sätt..Jennie har antagligen idag en spricka i svanskotan, stackarn!

Fick ett underbart samtal från Maria igår! Det var så härligt att höra hennes röst. Det är så jobbigt att man inte bor på samma ort längre. Att sina bästa vänner är utspridda överallt i Sverige och i världen..Vänner som man umgicks med varje dag under tre fantastiska år! Samtidigt som det är härligt att vi ändå har kontakten och att det är roligt att man fortsätter utvecklas och lever sitt egna liv så blir det tomt. Men jag vet att vår vänskap är otroligt stark och kommer hålla livet ut!
Måste passa på att Gratulera Jonna älskling som fyller år idag! Saknar dig så mycket och jag hoppas att får en underbar födelsedag uppe i Norge.

GRATTIS vännen!

Vardag igen. Efter mycket helger och annat firande är det rätt skönt att måndagen kommer och gör så allt känns som vanligt igen. Det är absolut inte så att jag inte tycker om högtider, jag älskar julen! Men trots allt är det ju till sist den vanliga, rutinmässiga, lite tråkiga(?) vardagen som överväger årets 365 dagar och det är den som jag tycker man borde spexa till lite oftare för att livet ska bli mer spännande. Varför vänta till fredagsmys för att äta tacos framför TV:n och korka upp en flaska rött? Självklart menar jag inte att man behöver svepa i sig en hel flaska om man ska jobba dagen efter, utan kanske ett halvt glass eller nått?
Jag har ofta tänkt på det viset. Att skjuta upp på saker som jag längtar till och njuter av. Nästan som om att jag måste förtjäna för att få unna mig. Sen när jag efter mycket om och men bestämmer mig för att kanske ta lite lördagsgodis så är jag helt plötsligt inte sugen på det. För att äta godis mitt i veckan bara för att man är sugen på det strider verkligen mot mina "förbud". Eller stred snarare...Efter min thailandsresa har jag botat min "rädsla-för-att-äta-något-oplanerat". Varför vänta med det? Det är ingen garanti att jag lever till lördag? Hoppas att denna positiva trend håller i sig nu med. Att jag fortsätter tillfredställa mina smaklökar utan sällskap av sjukdomen.

Jag vaknade tidigt idag, som vanligt. Min kropp har nästan ställt in sig på att vakna exakt 6.45. Det spelar ingen roll att jag försöker knipa ihop ögonlocken och tvinga mig att somna om. Det går inte helt enkelt. Jag är ju utvilad så det är bara att kliva upp. Mamman där emot ligger fortfarande kvar och sover. Hon jobbade ju visserligen sent igår. Men hon borde nog pallra sig upp snart så att inte kaffet som jag har satt på bränns vid.
Denna dag är än så länge ganska oplanerad. Det enda som står på schemat är att rida den stora vita som ska sättas igång efter sin vintervila. Kanske att mamma vill åka iväg och titta på soffa. Känner på mig att IKEA kommer att komma upp som förslag. Vi gör ju om i vardagsrummet nu. Moster Inger var här igår och vi tapetserade. Vi ska överraska pappa som inte är hemma genom att visa att tjejer minsann kan!:) Resultatet blev riktigt bra. Mönsterpassning? Inga som helst problem!

Ha en bra måndag! Själv ska jag nog ta mig ett skumbad ikväll. Kanske till och med ett glas rödtjut bara för att knappa sjukdomen på näsan!

Jisses vad seg jag var igår, och det berodde inte enbart på en lyckad nyårsafton, utan snarare en rejäl förkylning som har hälsat på och har gjort mina halsmandlar dubbelt så stora..Jag gjorde faktiskt ett par tappra försök till att slå på datorn och genomföra mitt nyårslöfte som innebar att börja jag ska börja blogga mer, men kroppen sa ifrån. Och faktum är så insåg jag att det var ett väldigt stort framsteg för mig. Att lyssna på vad min kropp säger och acceptera att man inte MÅSTE göra allt som man har tänkt sig göra. Det är okej att inte alltid vara på topp.
Idag mår jag mycket bättre, (kanske tack vare att jag vilade igår?) och sitter just nu meden rykande kopp te innan jag ska bege mig upp till stallet. Det är så mysigt att komma dit! Jag har verkligen saknat det nu när jag har varit ute och rest.

Annars har jag inte något direkt inplanerat för denna dag. Både mamma och pappa jobbar så jag är home alone vilket innebär att jag själv måste se till att ta mitt ansvar för att lunchen hamnar i magen. Jag tycker verkligen att det är roligt att laga mat och så men det är just den där biten att äta det jag lagar som brukar vara det största problemet. Men jag känner mig rätt lugn för jag vet att jag kommer fixa det. Jag har ju kommit in på rätt bana nu och har bestämt mig för att lämna sjukdomen. Och enda som biter på den är just mat!

Lite bilder från nyårsafton