labansdotter

Mitt budskap gick fram minsann! Nu är soporna borta och jag är mer än nöjd över min insats. Tänker inte avslöja här i bloggen vad min plan B skulle vara...Mission accomplished!

Denna dag har gått fort. Var ner och handlade ännu en julklapp. Jag börjar komma in i julruschen på riktigt. Älskar när man bara hittar den där perfekta julklappen till den där speciella personen.
Annars har jag grejat omkring lite här hemma. Far ju hem till Boxholm på lördag. Sticker direkt när jag slutat jobbet. Ska bli mysigt att träffa människor som jag saknar och inte sett på läääänge. (Plus att jag räknar med att bli lite bortskämd av mamman och pappan. Men bara lite)

Har sjungit julsånger i duschen. Helt fantastisk akustik må jag säga. Får se om grannarna håller med mig. Kanske sitter det en arg lapp på min dörr i morgon med texten: "Håll käften!" Återstår att se.

Nu: Halv åtta hos mig!

Idag så har vi på jobbet bakat pepparkakor och lyssnat på julmusik. Trots detta så är min julkänsla/ julstämning inte riktigt där än. I morgon är det första advent och det känns som om vi fortfarande är kvar i oktober. Julstjärnan har kommit upp i mitt fönster och lyser så fint. Jaja, bara snön kommer snart så blir jag glad. Vill inte ha en grön jul!

Ni ska ju inte tro att jag lyckades somna tidigt igår. Jag visste att jag var tvungen att somna bara för att jag skulle, men varken kroppen eller knoppen samtyckte. Vaknade ändå rätt så utvilad imorse, får ser hur det går i morgon bitti.

Hepp, hepp. Ska ta tag i mitt berg av disk och sen ska jag och Jenny käka sushi :)

Har varit hos Mr. Förståsigpåare. Gick bra. Skönt att ventilera lite. Fick ännu en gång bevisat för mig själv att känslor och verkligehet inte alltid hänger ihop.

En sak som jag har råkat ut för mer än en gång den senaste tiden är folk som frågar om min ålder. När jag svarar 22 får jag alltid kommentaren: "Jaha, jag trodde du var yngre!"
Jag är då inte riktigt i den åldern än att jag tar det som en komplimang. Jag har en teori om att det beror på den stora mängd konserveringsmedel som finns i all jäkla mat...

Varför ska man ALLTID stöta på snygga karlar när man själv är som mest osexig? Jag bara undrar liksom..Hur attraktiv är man på en skala med flott hår, osminkad och klädd i mysbrallor? Får hoppas att det finns några som tror på att "man inte ska döma boken efter omslaget".
Nu ska jag snart dregla över Björn i Äntligen hemma. Han får bli mitt ögongodis för kvällen.

Yes förstår ni. Igår styrde jag upp en egen liten spaanläggning här hemma. Tände doftljus, ångade ansiktet för att öppna upp porer, fotbad, fixade naglarna och gjorde ansiktsmask. - Hela kittet! Men resultatet blev till en början inte riktigt vad jag hade räknat med...Jag hade köpt en kemisk peeling i märket Emma S som jag ville testa. Smetar på den och känner ganska direkt hur det börjar sticka i hela ansiktet. Coolt, skiten fungerar tänkte jag! Efter en stund stod jag inte längre ut med stickandet utan gick till toaletten för att tvätta bort det. Jag var rödare än rödast! Förutom runt ögonen o munnen som hade min normala hudton. Såg ut som andra gradens brännskada typ. Jag kylde med ett fryst torskfilépaket i några minuter men det gick inte ner. Bra där Lina.
Vaknade i morse och gick till spegeln för beskåda min röda nuna. Men rodnaden hade försvunnit! Kvar var ett ansikte lika lent som en babyrumpa! En kräm med effekt om man säger så.

Vi har hittat tillbaka till varandra nu igen efter många år av fiendskap.  Jag har varit riktigt elak, behandlat dig som skit faktiskt. Det är inte förrän nu som jag inser hur hemskt det var. Lögner, förnekelser och ignorans. Struntade i dig totalt.  Men jag lyckades ta mitt förnuft till fånga och ändra mitt beteende. Att du tog emot min förlåtelse är jag otroligt tacksam för. Du är så fin. Du svek mig inte ens den där gången när jag trodde slutet var nära. Nu är det min tur att ge dig allt du behöver. Vi är ett team du och jag, tillsammans är vi starka!

Min kropp och jag håller på att bli kompisar igen. Det är lite läskigt fortfarande när den förändras och byxorna sitter tajtare. Då försöker jag istället fokusera på alla de positiva sakerna. Hur mycket mer ork jag har, musklerna har kommit tillbaka och jag känner mig betydligt starkare – både fysiskt och psykiskt. Livsglädjen, känslor och hormoner bara bubblar. Och nästan det bästa av allt, nu har jag faktiskt en rumpa att skaka på dansgolvet!

Somliga går till skolan, majoriteten av Uppsalas studenter cyklar, en del tar bussen. Men att springa? Blev nyss omsprungen av en kille i jeans och ryggsäck. Trodde till en början att han skulle springa till bussen men han verkade inte ha det där panikuttrycket i ansiktet som man kan ha när man är stressad. Han lubbade förbi både en och två busshållplatser innan han försvann ur mitt sikte. Vill man komma fram och sätta sig på en föreläsning i svettiga kläder? I don't know. Hade god lust att ropa: "Run Forrest, run!" - men jag lyckades hejda mig.

Jag såg dig idag nere på stan igen. Det var bara som hastigast när jag cyklade förbi.  Andra gången på en vecka som vi råkar stöta på varandra. Kanske av en ren slump, kanske inte. Våra blickar möttes igenkännande. Jag vet att du är professionell så du skulle aldrig ta första steget att säga hej. Inte heller tvärnitar jag med cykeln även fast det egentligen är det jag vill göra. Säga tack eller något i den stilen.

Tänk att det snart är ett år sedan jag ringde dig helt hysteriskt och bad om hjälp. Jag hade nått botten. Ordentligt. Jag orkade inte längre. Den falska fasaden övertygade inte ens mig själv. Jag kom till dig viftandes med den vita flaggan. Jag gav upp en strid för att börja slåss i en annan. Det du tidigare hade försökt övertala mig till att göra var nu det enda alternativet. Det var som om du visste att jag skulle komma tillbaka. Du frågade mig om jag verkligen var redo.  Jag svarade att jag aldrig har varit mer redo i hela mitt liv.

Jag vågade lita på dig och du trodde på mig. Jag kommer att vara dig evigt tacksam för att du fick mig att inse vad livet egentligen handlar om.

5 saker ni inte visste om mig:

¤  Jag klarar inte av att höra någon annan borsta tänderna om inte jag också gör det samtidigt. Jag ryser och får gåshud!


¤  Är barnsligt förtjust i tuggummikulor! Ni vet såna där som finns i automater utanför affärerna? Jag skäms och rodnar lite när jag står och lägger i mynt och barnen står på kö bakom. Tack och lov för att de nu finns bland lösviktsgodiset.


¤  Pratar extremt mycket i sömnen. Kan hålla långa konversationer och agera mycket livligt.


¤  Anser själv att jag borde ha SM- medalj i grenen poppa popcorn. (I kastrull givetvis, micropop är för amatörer!) Tror ni mig inte så kom och smaka!


¤   Kan ha ett väldigt hett temperament i samband med bilkörning. De som inte känner mig får sig ofta en smärre chock.

När jag kom tillbaka från tvättstugan och skulle hänga upp mina kläder hittar jag en väldigt skrynklig Jenny Lind i min jeansficka. Trist, men det sånt som händer. Nu har jag ju ett starkt argument till att jag nästan aldrig har kontanter på mig. Jag kan inte handskas med sedlar! Och förresten är det ju olagligt att tvätta pengar har jag hört;) Jag hoppas bara att det inte blir mitt Visakort som får sätta livet till nästa gång!