labansdotter

Allt känns så konstigt. Igår höll jag i min studentmössa för första gången. Det var en mycket ovanlig känsla faktiskt.
Slutet är inom räckhåll. Jag har räknat ner dagar och jag har många gånger sagt att jag är trött på skiten. Men nu vill jag inte. Jag vill inte förlora den trygghet som skolan ändå är. Alla mina underbara vänner, rutinerna...

Snälla, låt de två månader som är kvar bli de längsta och bästa dagarna för resten av mitt liv.