labansdotter

...hemma innan jag ska vara tillbaka på avdelningen. Jag ska ju vara där innan frukost. Utan att överdriva så kan berätta att det känns hemskt! Allt har fungerat jättebra här hemma under påsken. Visst har det varit tuffa stunder men jag har lärt mig att hantera dem nu. Jag vågar säga till mamma och pappa när det är jobbigt så att de kan hjälpa mig. Varför har jag inte gjort detta tidigare? Innan har jag gått och stängt inne allting och mått dåligt ensam. Onödigt
Nu vill Lina hem. Hem för gott. Jag hoppas innerligt att den förbaskade vågen är på min sida. Den borde vara det men man kan aldrig vara säker. Men med tanke på hur mycket jag har utmanat och kämpat mot sjukdomen så kan den inte visa neråt. OM den mot all förmodan skulle göra det så har det med att göra att jag automatiskt rör på mig mer när jag är hemma, men jag kan ju för fasen inte vara sängliggandes för resten av mitt liv heller? Jag känner att jag inte har gått ner. Tyvärr är det just känslan som har lurat mig så många gånger tidigare...

Idag har varit en effektiv dag. Både mamma och pappa har varit lediga så vi hunnit med en hel del. Jag har ansökt till högskolan, hälsat på min moster och kusin i Tranås,  vi har röjt i garaget, rensat mitt rum, fikat hos farmor, löshoppat hästen och lite annat smått och gott. Just nu sitter jag har nyduschad med en rykande, varm kopp té. Jag ska snart krypa ner i sängen tror jag. Är lite trött och seg. Kanske slötitta lite på en film. Då lär jag somna direkt! (Där är jag och syrran lika,haha!)
Nehepp först blir det att borsta gaddarna. Ska ju till tandläkaren på onsdag så det är nog bäst att putsa till dem:)

God natt!