Inte alltid så lätt
Gårdagen var till en början en kanondag! Jag var på strålande humör och åkte tillsammans med mina två kompisar Petra och Malin till en hästtävling för att titta på några som vi känner som skulle vara med. Det var roligt och jag kände att gamla vanlig Lina var tillbaka HELT. Den dumma häxan fanns inte ens i närheten.
Jag kom hem. Lunchen blev lite förskjuten, en timme ungefär. Här började hon störa mig lite. Jaha, du som ska ta över kontrollen över ditt liv igen, hur kommer det sig att du inte håller dina mattider? Det är så tydligt att så fort jag inte har järnkoll så tar hon över mina tankar. Så fort jag inte har "fyllt på" med mat så blir hon allt mer och mer påtaglig. För det är faktiskt så. Det enda som kan döda sjukdomen är mat, det har jag lärt mig.
Nåväl. Jag lyckades hålla henne borta men hon fanns där i bakgrunden hela eftermiddagen. Alla mattider kom i otakt och det utnyttjade hon minsann.
Plötsligt som en blixt från klar himmel grep hon tag i mig med sina sylvassa klor. Panikångesten var ett faktum.
Mamma hjälpte mig men jag var så fruktansvärt ledsen. Kände mig värdelös, dålig och misslyckad. Jag vill ju besegra henne, jag ska besegra henne men jag kände bara att allt jag hade byggt upp bara föll som ett korthus.
Mamma pratade mig till rätta och menade att det är precis såhär hon vill att jag ska känna. Sjukdomen försöker dra mig tillbaka för hon är rädd för att jag håller på att lämna henne för gott. Vilket jag håller på med iof.
Efter gråt, ångest ocg förtvivlan var det bara att sätta sig upp på den höga hästen igen och ta nya tag. Jag tror nog att jag trots allt kan lära mig något utav detta. Man behöver ramla av ibland för att känna att man lever. Livet är ingen dans på rosor direkt.
Idag ska jag mamma och pappa ut och åka en sväng och ha med oss en picknickkorg. Tror att Omberg står med på vår lilla resrutt samt så ska vi försöka hitta en auktion eller loppis. Jag är på jakt efter utemöbler som jag ska ha på min blivande lilla uteplats.
Sen ska jag åka upp till hästen och ta en lång skrittsväng i skogen. Bara han och jag. Känner att jag behöver det efter dusten igår.
Ha en fortsatt skön söndag!
Jag kom hem. Lunchen blev lite förskjuten, en timme ungefär. Här började hon störa mig lite. Jaha, du som ska ta över kontrollen över ditt liv igen, hur kommer det sig att du inte håller dina mattider? Det är så tydligt att så fort jag inte har järnkoll så tar hon över mina tankar. Så fort jag inte har "fyllt på" med mat så blir hon allt mer och mer påtaglig. För det är faktiskt så. Det enda som kan döda sjukdomen är mat, det har jag lärt mig.
Nåväl. Jag lyckades hålla henne borta men hon fanns där i bakgrunden hela eftermiddagen. Alla mattider kom i otakt och det utnyttjade hon minsann.
Plötsligt som en blixt från klar himmel grep hon tag i mig med sina sylvassa klor. Panikångesten var ett faktum.
Mamma hjälpte mig men jag var så fruktansvärt ledsen. Kände mig värdelös, dålig och misslyckad. Jag vill ju besegra henne, jag ska besegra henne men jag kände bara att allt jag hade byggt upp bara föll som ett korthus.
Mamma pratade mig till rätta och menade att det är precis såhär hon vill att jag ska känna. Sjukdomen försöker dra mig tillbaka för hon är rädd för att jag håller på att lämna henne för gott. Vilket jag håller på med iof.
Efter gråt, ångest ocg förtvivlan var det bara att sätta sig upp på den höga hästen igen och ta nya tag. Jag tror nog att jag trots allt kan lära mig något utav detta. Man behöver ramla av ibland för att känna att man lever. Livet är ingen dans på rosor direkt.
Idag ska jag mamma och pappa ut och åka en sväng och ha med oss en picknickkorg. Tror att Omberg står med på vår lilla resrutt samt så ska vi försöka hitta en auktion eller loppis. Jag är på jakt efter utemöbler som jag ska ha på min blivande lilla uteplats.
Sen ska jag åka upp till hästen och ta en lång skrittsväng i skogen. Bara han och jag. Känner att jag behöver det efter dusten igår.
Ha en fortsatt skön söndag!
Kommentarer
Postat av: Elin.
Ja, jag kämpar som bara in i den nu. Jag vill verkligen bli frisk nu och få bort "M" tankar som spökar hit och dit.
Du är också en redig kämpe, det märker jag! Vad duktig du var som kunde stå ut med den ändrade mattiden igår, riktigt strongt!
Jag hoppas verkligen att det går bra för dig där hemma och att du kan känna att du börjar att hitta tillbaka till den gamla Lina igen.
Ja, det skulle vara jättekul att ses på onsdag, när kommer du?
Kramar Elin.
KÄMPA KÄMPA KÄMPA, du är så duktig! <3
Postat av: Molly
hej på dig lina!
det låter som att du har och kommer få en bra söndag :) härligt med picknick :) jag antar att det är sol hos dig :)
du får ha det så bra och ta hand om dig!
kramar
Trackback
