labansdotter

Jag vet att jag har nämnt tidigare, att jag älskar bananer! Inte vilka bananer som helst utan prickiga bananer. Om de är gröna eller gula så smakar de beskt och det blir som en beläggning på tänderna. Jag måste även dra bort "trådarna" som finns på. Jag har köpt ett gult bananfodral som är kanonbra! Där lägger jag min omogna banan och låter den bli prickig. Vill förtydliga att de måste vara prickiga och INTE bruna/tryckskadade. Bananen på bilden är perfekt. Prickig, söt och god..

Shit vilket inlägg detta blev då..Jag kanske har hamnat rätt ändå, här på pyskavdelningen. Men man blir väl som man umgås inte sant?

Måndagen är snart avklarad. Egentligen har jag inte gjort mycket mer än igår men ändå har dagen gått relativt fort. Har kommit ganska många nya tokiga patienter.
Har varit ute en sväng också. Passade även på att handla hemmets veckotidning, ett frimärke, apelsiner och tuggumi. Har alla redan löst två korsord. Funderar på att skicka in dem. Man kan ju faktiskt vinna trisslotter, som man sen kan vinna miljoner på. (eller inte)
Jag fick en överraskning idag med. Helen (min "extramamma" här på avdelningen) hade köpt en liten påse med påskgodis till mig! Är hon inte för gullig? Måste klura ut en bra påskpresent till henne också. Har ni några förslag på vad?

Igår kväll ringde Mette hit. Hon hade åkt inlines i helgen och ramlat. Hon slog i sitt knä rätt så ordentligt. Hon som redan har problem med sina knän. Jaja, roligt hade hon haft i alla fall. Kommer att träffa henne i morgon uppe på LPC, vilket jag ser fram emot. Saknar henne här på avdelningen...Missförstå mig rätt nu, självklart vill jag ju att hon ska må så pass bra att hon inte behöver vara här, men jag saknar hennes sällskap.

Åh, nu vill jag hem. Är sugen på att grilla och göra lite "normala" saker i en normal omgivning. Det är ganska märkligt hur jag uppskattar småsaker mer nu. Jag skulle aldrig tidigare ägna en tanke åt hur mycket skönare Lambi är i jämförelse med Landstingets toapapper som är som sandpapper i rumpan.
Kan nog summera inlägget med att jag tror att jag kommer lämna sjukdomen och avdelningen som en mer tacksam och starkare person. När jag har klarat det här klarar jag ALLT. Robinson? Piece of kaka...