Sista tuggan

Är det något som jag har lärt mig under min tid här så är det hur betydande den sista tuggan är. Innan så lämnade jag alltid kvar något på tallriken. Bara för att vara "på den säkra sidan". Saken var den att det som lämnades kvar bara blev mer och mer efter varje måltid. För om jag åt upp det jag skulle så var det ett misslyckande. Sjukdomen gjorde allt för att hålla mig kvar  i sina klor. Rent kalorimässigt så spelar den sista tuggan ingen som helst roll. Den gör egentligen ingen skillnad för min vikt, men däremot så spelar den stor roll för kontrollbehovet.
Idag så vet jag att allt som ligger på tallriken ska ner till magsäcken. Det är inget att tjafsa om, ner ska det. För om jag lämnar den lilla sista så har jag förlorat striden mot anorexihäxan.
Detta kan tyckas vara ganska simpelt, men jag vet i alla fall att det har gett mig en rejäl skjuts framåt och tror även att det gäller för de flesta som lider av en ätstörning.

Första april idag. Exakt 29 dagar kvar tills jag får besöka systembolaget. Jag lär nog inte vara ensam där inne med tanke på att det är valborg, som brukar vara en av de största fylleslagen på året i vårt avlånga land.
Hittills har jag inte blivit lurad. Vad jag vet om i alla fall;) Dagen är ju ännu inte avklarad så jag ska inte ropa hej förrän klockan slår om till 00.00. Jag har inte lurad någon heller för den delen. Det har liksom inte varit läge för det idag, med tanke på att jag har varit på terapin, som för den delen gick riktigt bra även idag.

Har suttit en stund i solen och lapat i mig lite sol. Det blev väldigt varmt mot den vägg som jag och mamma satt och njöt av solen. Det sägs ju att man ska svettas in våren...Och jag brukar vara en lydig flicka ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0