Skämma bort sig själv
Ibland behöver man såna dagar då man bara bryr sig om sig själv. Idag har varit en sådan dag. Eller är fortfarande snarare. Sitter här med hårinpackning och ansiktsmask. (ser ut som en alien men shit the same)
Har även bokat tid för klippning och färgning. Det var väldigt mycket dags för en renovering av håret som har blivit vääääldigt långt nu.
Vägdes idag. Det gick bra. Hade gått upp sen sist. Visst lite jobbiga tankar som snurrar runt. Tankar och känslor som är mycket ambivalenta. Jag vet att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk och jag vill bli frisk, men samtidigt kan jag inte undgå att det är fruktansvärt tufft. Siffrorna sitter som klister på näthinnan. Hjärnan kalkylerar exakt hur många hekto jag måste ha gått upp i snitt per dag. Klämmer lite extra på benen och magen som har blivit större. Kollar mig i spegeln HELA tiden. Var på väg alldeles nyss att hämta ett måttband eftersom de har snott mig våg. MEN då tog min friska/sunda del av hjärnan över. Varför ska jag mäta för? Mår jag bättre av att veta? Absolut inte! Jag vet att jag kommer få panikångest om jag gör det, är det verkligen värt det? Jag kände mig glad, stark och lycklig innan vägningen. Ska ett par siffror få ändra mitt mående? Aldrig i livet. Jag har kommit så långt nu att jag inser att det är anorexin som försöker lura mig tillbaka till dess järngrepp. Jag har hela livet framför mina fötter och massor med saker som bara väntar på att upplevas. Jag vill leva mitt liv och väljer därför att inte hämta något jäkla måttband...
Sexy lady (not)
Har även bokat tid för klippning och färgning. Det var väldigt mycket dags för en renovering av håret som har blivit vääääldigt långt nu.
Vägdes idag. Det gick bra. Hade gått upp sen sist. Visst lite jobbiga tankar som snurrar runt. Tankar och känslor som är mycket ambivalenta. Jag vet att jag måste gå upp i vikt för att bli frisk och jag vill bli frisk, men samtidigt kan jag inte undgå att det är fruktansvärt tufft. Siffrorna sitter som klister på näthinnan. Hjärnan kalkylerar exakt hur många hekto jag måste ha gått upp i snitt per dag. Klämmer lite extra på benen och magen som har blivit större. Kollar mig i spegeln HELA tiden. Var på väg alldeles nyss att hämta ett måttband eftersom de har snott mig våg. MEN då tog min friska/sunda del av hjärnan över. Varför ska jag mäta för? Mår jag bättre av att veta? Absolut inte! Jag vet att jag kommer få panikångest om jag gör det, är det verkligen värt det? Jag kände mig glad, stark och lycklig innan vägningen. Ska ett par siffror få ändra mitt mående? Aldrig i livet. Jag har kommit så långt nu att jag inser att det är anorexin som försöker lura mig tillbaka till dess järngrepp. Jag har hela livet framför mina fötter och massor med saker som bara väntar på att upplevas. Jag vill leva mitt liv och väljer därför att inte hämta något jäkla måttband...
Sexy lady (not)
Kommentarer
Trackback
