labansdotter

Idag på Multi-familjeterapin (som även förkortas MFT) var det riktigt jobbigt. Vi gjorde en övning som kallades för familjeskulptur, där vi tjejer skulle placera våra familjemedlemmar på en scen. Familjemedlemmarna skulle väljas ut från de andra familjerna som "spelade" varsin roll. Sen skulle jag ställa upp tre olika scenarion. Första var hur familjerelationen såg ut innan sjukdomen kom in i bilden. Andra skulle presentera hur den ser ut nu och den tredje hur vi vill att familjeförhållandet ska se ut när man är frisk. (Låter det krångligt? Jag känner att jag inte riktigt kan återberätta helt..)
Det är väl inte så svårt, tänkte jag. Sen överrumplades jag av mig själv. Alla känslor kom fram på en och samma gång, helt oväntat. Tårarna bara rann och jag fick en mycket konkret bild av hur splittrad och påverkad HELA familjen har blivit av anorexin. Ändå var det skönt att få ur sig allt som man har trängt undan. Just nu känner jag mig trött och nästan lite avslagen i huvudet. Trodde till en början inte att denna övning skulle ha så stor påverkan eller vara så pass nyttig som den var.

Jag blev aldrig lurad sen igår. Även fast jag trodde att jag blev det. Mamma ringde och berättade att en resa var beställd till Gran Canaria den 27:e juni. Haha, jättekul aprilskämt mamma! , sa jag. Det var inte förrän idag när jag fick se bokningsbekräftelsen som jag trodde henne.
Ida ska också följa med! Det kommer bli superroligt! Det är ju trots allt inte så långt kvar dit. Lite mer än två månader. Snacka om att jag har något att se fram emot och kämpa för.

Måste även passa på att säga TACK till alla underbara kommentarer! Ni ger mig otroligt mycket styrka och motivation! Jag vet inte hur jag ska kunna ge tillbaka allt som ni ger mig. Blir väldigt rörd över att ha så många nära och kära som bryr sig. Utan er skulle jag inte orka!! Ni finns hos mig varje dag i mina tankar...Snart är jag hemma!