Hemlängtan
Idag har det varit en tuff dag. Den började bra vid frukosten men sen har jag känt mig lite nere och ledsen. Jag gick in på mitt rum och så började jag bara gråta helt plötsligt. Sjuksköterskan knackade på och såg att jag grät. Vi pratade lite och hon sa att det är viktigt att kunna gråta ibland med. Det var faktiskt skönt att få ur sig allt. Lika viktigt som det är att skratta, lika viktigt är det att tillåta sig att vara ledsen. Anledningen till att jag var ledsen visade sig vara att jag har sån fruktansvärd hemlängtan. Jag saknar familjen, Otto, min sköna säng, att kunna gå ut när man vill och en massa andra saker. Ann-Lousie (sjuksöterskan) lovade att höra med min läkare om jag kanske kan få permission på onsdag.
Det var vägning idag med. Det gick bra. Jag har gått upp ett kilo. Jag blev faktiskt glad. För det betyder att jag är på rätt väg och tiden här på avdelningen är kortare.
Idag har jag pysslat med kort från studenten och satt in i album. En aktivitet som personalen tycker är jättebra eftersom då sitter jag still, haha.
Var precis ute en sväng med rullstolen. Jag passade på att köpa en tidning. Jag har blivit en hejare på korsord nu. Eller hejare och hejare. Jag lyckas inte lösa de allra svåraste men de flesta andra i alla fall.
Kvällen kommer att bli lugn. Antagligen kommer jag och Mette dra en film eftersom det inte finns något roligt på tv ikväll.
Ida och jag förra helgen
