Konstiga drömmar

Ja, det är väl inte någon direkt överraskning att jag drömmer mycket. Och konstigt. Fast i natt var det så verkligt och obehagligt. I drömmen tappade jag alla mina tänder! Usch, vilken hemsk känsla. Jag spottade liksom ut alla tänderna i handen. Jag sprang omkring och skrek på hjälp men alla ignorerade mig och sa att det inte var någon fara. Nästa stund vaknar jag och är alldeles svettig. Och lättat över att det bara var en dröm.

Torsdag idag = vägning. Behöver jag påpeka att torsdagar är hemska? Idag var jag väldigt nervös eftersom jag hade gått ner lite sist. Men det visade sig att jag hade gått upp sedan tisdags. Plus 0,1 kg. Inte mycket men det är bättre än minus i alla fall.
Faktiskt så är det så jag känner nu. Jag vill gå upp. Det har jag inte velat förut. Jag var totalt livrädd om siffrorna på vågen visade mer än gårdagen. Jag hade väldigt mycket ångest första veckan då jag gick upp JÄTTEmycket. Men det var nog mest vätska som min behandlare sa. Jag var väldigt uttorkad när jag kom hit.
Äntligen känner jag att huvudet hänger med vikten.

Igår kväll så kom det en ny tjej som nu delar rum med mig. Hon verkar lite blyg och tystlåten. Lite svår att få kontakt med. Det tycker jag är lite trist faktiskt. Om man ska dela rum så tycker jag att det är trevligt om man kan snacka lite.
Sen så vill jag ju inte "störa" henne med att jag läser innan jag somnar och har lampan tänd. Hon lägger sig tydligen tidigt. Men det löser sig nog.

Fick en trevlig överraskning förut. En av tjejerna som jag träffar på tisdagarna kom förbi och hälsade på. Hon är hur gullig som helst! Hon hade med sig ett USB-minne till mig med en film på. Åh, jag blev så glad!

Måste bara berätta/skvallra lite om en patient här. Inga-lill. En liten tant som är lite..ja, förvirrad. Hon satt och åt blomjord vid tiomelliset. Jag vet att hon inte kan rå för det, men det är väldigt svårt att hålla sig för skratt när man ser ett blad sticka ut ur mungipan på henne och fullt med jord runt munnen.
Jo, ibland finns det underhållning här på 48:an. Trot eller ej, haha!

Kommentarer
Postat av: Jennie

De e underbart o veta att du kämpar på, stark som tusan! Nu börjar den Lina jag lärde känna komma tebax mer o mer:) Till synes en liten och harmlös tös, men skenet kan ju som sagt bedra.. :P Har så många underbara minnen tesammans me dig, de börjar bli dax att skaffa lite nya nu:)



Jag funderar på att pallra mig hemmåt i helgen, om du har en stund över så kan jag kanske komma förbi en sväng:)



Puss Puss

2009-02-08 @ 19:18:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0