labansdotter

Yes, yes, yes! Jag har fått permission till helgen. Bara en eftermiddag, rättare sagt några timmar, men jag är såå himla lycklig! Jag skiter i att mobilateamet ska vara med vid måltiden. Jag skiter i att rullstolen måste följa med. Huvudsaken är att jag får komma hem.

Jag måste dock tillägga att utan min kontaktperson Hans så skulle jag aldrig fått komma hem. På mötet idag så blev jag fruktansvärt arg. Faktiskt inte på läkaren för en gångs skull, utan på min dumma kurator/psykolog. Hon tyckte att "Vi inte ska ha för bråttom nu med permissioner när allt verkar gå bra. Hemma kan du ju bli påmind om tiden innan du blev inlagd vilket kan göra att det blir sämre igen"
Ursäkta? Är det verkligen ett pedogogiskt uttalande? Att bara fokusera på de negativa sakerna som kan hända? Som tur var så sa Hans att jag verkligen har kämpat och behöver "belöning". Han fick världens största kram av mig efteråt! :)

Jag har varit glad och sprallig hela dagen idag. Har kramp i mina mungipor för att jag har skrattat så mycket. Fredagen den 13:e är i alla fall min turdag!
Har haft besök hela dagen idag. Ida kom och stannade i Motala hela förmiddagen. Sen kom mamma och Jennie och hälsade på mig och tog även med mig på den promenad i det härliga vädret. Kan dagen bli mer lyckad?
Ikväll är det i alla fall Let's Dance som jag ser fram emot. Man får göra det bästa man kan för att få till fredagsmys här på avdelningen. Köpte frukt på ICA förut som kan ska festa loss på sen.

Ha en underbar fredag, för det ska i alla fall jag ha!