Torsdag
= vägning. Plus 0,3 kg! Det är så märkligt egentligen. Att gå upp i vikt har varit min allra största fobi, men nu VILL jag upp. Jag känner mig redo i kropp och själ. Det var som Agneta, min behadnlare sa, det sörsta tecknet på att man är påväg att bli frisk är VILJAN. Och den har jag. Envisheten likså. Den som har varit en egenskap på både gott och ont. Nu är den en god egenskap.
På torsdagar brukar även vara den dag då min läkare kommer. Men han kommer i morgon i stället. För mig har det ingen större betydelse om han kommer idag eller i morgon. Bara han dyker upp.
Jag ska pusha på om att jag vill ha permission i helgen. Helst på lördag då det är alla hjärtans dag.
Annars så är läget lugnt här på avdelningen. Berit har flyttat till eget rum. YES! Men jag har redan hunnit få en ny rumskompis. En tjej som är ett år äldre än jag. Hon är supergullig och rolig. Men jag tror inte att hon kommer stanna så länge. Man får i alla fall träffa på mycket folk på det här stället!
Mamma kom hit en sväng nyss efter frukosten. Hon hade klippt sig och färgat håret. Wow vilken skillnad! Skitsnygg blev hon. Jag vill med färga håret. Det ser så trist ut just nu...
Hon hade även med sig min stickning. Nu har jag ännu en grej som jag kan fördriva min tid med. Fick bollmassage av mamma:) Jag är så spänd i axlarna känner jag, så det var skönt.
På dagens matsedel står det redd grönsakssoppa. Hoppas att det kommer att smaka. Men det märks.
