labansdotter

Jag vet att det är taskigt att skriva ett sånt inlägg utan uppföljning. Men sanningen är den att jag inte har haft tillgång till varken dator eller internet förrän nu. Jag har blivit inlagd. Jag hade dessvärre inget val. Det var därför jag var arg så på läkaren.

Just nu är avdelning 48 mitt nuvaranade "hem" i Motala. Man får egentligen inte ha internet eller mobil här men det har jag fixat ändå. Haha, Lina är busig!

Jag är verkligen livrädd, arg och frustrerad. Känns som ett fängelse med all personal som är här dygnet runt. Men egentligen handlar väl rädslan om att de har tagit kontrollen ifrån mig.

Det enda jag gör om dagarna är att äta. Fy faan rent ut sagt!  Varje måltid gör mig galen. Näringsdryckerna smakar skit och sköljs ner med 2 liter kaffe. (behöver jag tillägga att toabesöken sker ofta?)

Jag får inte ens gå ut. Jag måste åka rullstol. Känns sjukt. Jag har ju faktiskt två friska ben att gå med.

På avdelning 48 så finns det människor med andra psykiska problem. Just nu är det bara jag här som har anorexi. Resten lider av diverse andra problem som missbruk, depression, psykoser, förföljesemani och självdestruktiva. Har träffat en del gulliga patienter här som stöttar mig. Och jag stöttar dom såklart! Så tänk er gökboet eller nått, typ...haha

Det är jävligt tufft kan jag säga. Men jag har bestämt mig. Jag SKA bli frisk. Döda häxan som sitter på min axel och förstör mitt liv. Nu har jag accepterat läget och ser detta mer som ett avstamp för att kunna ta sats och besegra sjukdomen.

Jag är oerhört ledsen för att jag inte har kunnat uppdatera förrän nu...Men jag saknar er och tänker på er varje dag! Ni finns här hos mig och ni är min styrka att orka.

Älskar er allihop! <3