labansdotter

Så sa min pappa igår. Jag har en chans på mig att vända i vikt annars så..Ja, vadå? Det sa han inte men jag antar att det inte är något roligt alternativ. Och jag tänker heller inte ta reda innebörden av annars. 
Att det är varit riktigt jobbitg nu ett tag är väl kanske ingen direkt nyhet. Allting blir så mycket värre när vikt, tankar och känslor börjar i en negativ spiral neråt igen..Det är nästan skrämmande hur hjärnan kan ändra min kroppsuppfattning på bara några veckor. Just nu tycker jag att jag ser ut som ett fläskberg, men ändå så har jag gått ner?! Och jag kände mig inte alls lika stor när jag blev utskriven från sjukhuset, då vågen visade mer kilon. Hej svälthjärna.. 

Men jag tänker inte hamna där jag var i januari. Jag tänker inte falla så långt och misshandla  mig och min kropp på det viset ännu en gång. Men vad är det då som sjukdomen lockar mig med? En falsk trygghet och ett isolerat liv. Låter detta spännande? Inte ett förbannade dugg! Dra åt pipsvängen med dig din dumma häxa, jag tänker slå dig tills du försvinner för gott. Lina ska komma tillbaka till livet..