labansdotter

Jag vet att när man håller på att slåss mot en sjukdom så kan man vara lite extra känslig. Framför allt när det gäller frågor om mat. Jag är i alla fall väldigt duktig på att vända det mesta till det negativa. Äter jag får jag ångest - äter jag inte blir jag arg, ledsen och besviken på mig själv. Vad jag än gör så får det mig att må dåligt. När jag väl är motiverad och tar ansvar för mina måltider så kommer det en liten sten som får hela maskineriet att haverera. Gårdagens kommentar när jag åt mitt mellanmål när jag jobbade skapade panik i mitt huvud. "Äter du nu igen?"
Han har ju rätt! Här sitter jag och gluffsar i mig IGEN. Jag behöver inte det här. Vilket svullo jag är som bara trycker i mig mat hela tiden. Usch, vad äcklig jag är!!
Kvällen hemma slutade inte på topp. Tårar, ångest och panik. Somnade till slut av utmattning i mammas säng.
Egentligen ska jag inte ta åt mig utan bara strunta i vad personen i fråga sa. Men när tankarna bara maler på i huvudet så försvinner förnuftet. Jag måste lära mig att hantera dessa situationer men ibland är det svårt.