Tankar som far runt
Jag har panik. Bokstavligen P A N I K. Jag kan inte tänka klart utan allt är bara som en enda röra i huvudet på mig. Jag vill bara ut ur mítt förbannade skal och leva livet. Det livet som jag borde leva..Jag känner mig meningslös och värdelös. (Är det en slump att båda ordet slutar på lös?)
Vägningen idag gick skit. Vill inte tänka på det, vill inte prata om det. Flyktbeteende kallas det. Ett beteende som börjar bli allt mer vanligt igen. Suck...
Hopplös är jag också. Lyckas inte med någonting här på planeten tellus. Borde jag söka lyckan på någon annan plats, på en annan planet? NEJ, Lina bort med dumma, idiotiska tankar.
Känner i vilka jävla klor jag sitter fast i just nu. Är jag bortom all hjälp? Just nu når ingen fram till mig. Mamma försöker men jag (sjukdomen) gör detta omöjligt för henne. Märker att jag bara svamlar omkring. Sammanfattningsvis - jag mår skit...
