labansdotter

Igår när jag och mamma låg och pratade vid en panikångest-attack och hade kramp i bröstet, så bara kände jag att jag var trött på allt. Jag är trött på denna jävla sjukdom som förstör mitt liv. Hon ska inte längre få vara kvar ALLS! Aldrig mer att jag ska lyssna på henne, hon gör bara så att jag mår ännu sämre. Klockan 20.37 sa jag hejdå till henne. Att hon inte exixterar längre vore en lögn, men jag kommer bara att ignorera henne. Visst hon kan babbla på om sitt skitsnack men hon kommer att tala för döva öron. Jag vägrar att lyssna och förhoppningsvis kommer hon att bli tystare och tystare för varje gång jag väljer att strunta i henne.
Från och med idag lever jag, Lina sitt eget liv och gör precis vad jag känner för. Det kommer inte gå smärtfritt och det kommer säkert komma några bakslag men jag har tagit mig ur hennes järngrepp som jag har varit i de senaste dagarna då hon har haft kontrollen över mig totalt. HEJ DÅ DUMMA ANOREXIN

Om ungefär en timme åker jag och mor iväg.Vi ska åka till tylösand och gå på SPA:) Ska bli helt underbart! Jag ser detta som ett tillfälle att rensa kropp och själv på de saker som jag inte längre vill ha kvar, däribland sjukdomen. Jag ska njuta utan att ha dåligt samvete över att jag latar mig. Jag ska börja ta hand om mig själv på ett bättre sätt. Det har jag inte gjort på väldigt länge.

Nu måste jag kila iväg och packa min väska. Jag är så förväntansfull att jag snart spricker av glädje!!
Kramar på er!!