Where to start?
Vilken nystart på mitt friska liv tänkte jag. Berusad ska jag bli oftare för banne mig vad allt är roligare när man är glad i hatten:) Jag åt till och med en glass på stan i halmstad!
"Smekmånaden" tog slut onsdag morgon (igår alltså). Onsdag = vägning för min del. Lycklig och sprudlande av ny kraft och energi skuttar Lina upp på vågen. Slås som ett knytnävsslag av de hemska siffrorna. Det visade väääldigt mycket plus. (eller egentligen inte eftersom jag hade backat nästan ett hlavt kilo förra veckan, men säg det till henne)
Mina första tankar var: "mina tjockkänslor stämmer", "du behöver ju inga drycker längre du klarar ju att gå upp ordentligt på egen hand", "haha, där fick du för att du har slappat och flötat med glass"
Paniken och tankarna var ett faktum. Träffade min sjukgymnast efteråt. Hon lugnade mig lite, men jag var nästan helt borta när vi pratade. Jag var som i ett tomrum och planerade i min lilla tröga anorexihjärna vad jag skulle göra för att inte bli fetare. För herregud vad min kropp bara suger åt sig allt den får!
Jag kämpade på riktigt bra ändå fram till eftermiddagen då jag var nära bristningsgränsen. Gårdagen slutade med katastrof... Så mycket var min "nystart" värd. Jag är värdelös...
Denna morgon startade okej, men förmiddagen var knacklig. Det var som om "allt ändå var förstört" och det inte var någon mening med att kämpa då jag uppenbarligen ändå aldrig lyckas med nått. Men tack vare min mamma, som är den mest otroliga människa på denna jord, gav mig ett uppvaknande. Hon sa en del saker som verkligen fick mig att inse att jag inte ska ge upp. Jag VILL ju såklart inte ge upp, men ibland så känns allt så uppgivet och meningslöst. Hon sa att hon aldrig kommer att sluta kämpa för min skull, varken om jag är med på tåget eller inte. Dessa ord hade en enorm påverkan på mig. Mamma, vad skulle jag göra utan dig? Jag VILL, jag KAN, jag SKA bli frisk!!
En annan sak som gjorde mig mer peppad och glad var ett brev ifrån Nora. Hon gav mig ett snöre där jag ska pärla på olika sorters pärlor som står för varje framsteg jag gör, i oilka storlekar och olika betydelser. Jag ska likaså plocka bort när det inte går bra. Sen när armbandet är färdigt kommer det bli mitt lyckoarmband när jag är frisk. Jag tror även att Elin och Josse från MFT också fick varsitt:) Tack Nora! Jag grät när jag öppnade paketet! Tillsammans ska vi besegra sjukdomen!
Lite bilder ifrån Tylösand
Fina bilder och det verkar som ni hade det bra i Tylösand. Du kommer att släppa taget mer o mer om henne tro mig, man önskade att det gick över en dag.
Och låt inte vågen och dess siffror styra tänk att varje hekto är du ett steg närmare friskheten även om det handlar om mer än vikten.
Här är det bra men regnet har fallit hela dagen så man är lite less på det nu. Ha en fin kväll. Kram!
Låter som du hade en rolig tripp i Tylösand =) Det är du värd! Kämpa vidare, nu börjar jobbet mha våra fina smycken! <3
Mina sista veckor har varit väldigt jobbiga tyvärr..
Du kommer att fixa detta.. jag tycker att det e bra att du gått upp lite, det bevisar att du har powern att fixa det.. låt "hon" snacka, vi vet att hon har fel.. du är stark nog att ge henne på nöten.. Det är ingen tröst men ofta kommer det små bakslag i mellanåt.. o det är antagligen dem som gör att vi blir starkare för varje gång..
Jag tror på dig o tycker att du e sååå jävla bra..
KRAM
Svar: Det är smällar man får ta. Har man satt sig i den här sitsen får man ta och kravla sig ur den också. Och fan så stark man kommer vara när man står där som vinnare i kampen mot sjukdomen! För den dagen kommer:D
KLart att det går att bli frisk! Man får inte ge sig bara.. Vad kul att du gillar min blogg och tack för att jag hittade till din! Får väl se till att uppdatera lite oftare, nu när jag vet att nån läser ;-) Kram på dig!
härliga bilder :)
