labansdotter

Idag var det återigen dags för multifamilje-terapi. Det var roligt att träffa de andra tjejerna igen. Elin, Nora och Jossan:) Fast den första känslan var en obehaglig känsla. Att åka in till sjukhuset väckte en massa jobbiga minnen. Kanske var jag också lite nervös inför återträffen. Vetskapen om att man kommer diskutera tuffa ämnen som handlar om anorexin gjorde mig lite vemodig. Det är så svårt att hela tiden fortsätta utmana henne. En del av mig tror att jag är helt frisk, men jag märker ju att hon är där och stör än. Framförallt hela förra veckan så lyckades häxan vinna alltför många duster. Jag orkade helt enkelt göra motstånd. Men idag har jag tankat på med ny kraft och energi! Hoppas verkligen att den håller i sig nu så att jag kan boxa vidare.
Efter maten vilar vi en halvtimme. Och då kom min ångest. Då är det skönt att ha en behandlare i närheten som kan förklara varför man känner som man gör och att det är en del av vägen tillbaka. Efter ångesten så blev jag fruktansvärt trött och nästan somnade.
En positiv grej är att min ångest inte längre är lika kraftig som den har varit innan. Visst att den kommer ibland men den går över relativt fort.
Är väldigt trött just nu, även fast jag har suttit still nästan hela dagen inomhus. Har tömt hjärnan på känslor och tankar. De övningar som vi gör tar på krafterna fast man inte tror det.

Ikväll blir det lugnt. Kanske ska kolla lite på Marlena som tävlar i eurovison song contest. Diggar henne skarpt! Tror hon kan gå långt. Fast i de lägre registerna låter hon nästan som en transvestit:/

Imorgon ska jag vägas..vet att jag kommer få panik när jag ser hur mycket jag har gått upp, för det känner jag att jag har gjort. Men det är ju det jag ska så det är bara att ta fajten och kämpa vidare. Kilona ska ju upp förr eller senare i alla fall. Sen på eftermiddagen har jag nätverksmöte med min läkare och behandlare. Hur det går återstå att se.