labansdotter

Jag har inte varit direkt sugen på att blogga nu ett tag. Känner att jag inte har haft så mycket att tillföra. I alla fall inte något från mig. Anorexihäxan har varit fruktanvsärt påtaglig de senaste dagarna. Och släppa hennes tankar lösa här på bloggen vet jag inte om det är särskilt smart? Men å andra sidan så är ju denna blogg till för att just ventilera mina tankar , känslor och berätta om hur min vardag ser ut.
Nåväl, låt gå...När jag kom hem ifrån avdelningen gick allt super. Inga problem så långt ögat kunde nå. NU ÄR JAG FRISK!, trodde jag. Sen så tog smekmånaden slut och hon märkte att jag var påväg att skilja mig ifrån henne och leva lyckligt med mitt nya, friska liv. Ånej, sakta i backarna! Så lätt kommer jag inte undan. Tankarna blev allt fler och fler och till slut började jag lyssna på dem. Igen..Dialoger som till exempel;

"Så, nu är du tjock igen nu kan du sluta med de där vidriga näringsdryckerna. Ser du någon annan i din omgivning som dricker såna?" Nej, kanske inte. Men jag BEHÖVER dem fortfarande och jag ska ju inte dricka dem hela livet. Jag blir av med dem när jag nått min normalvikt. Och förresten så vet jag ju inte om "alla runt omkring" dricker såna eller inte.
"Normalvikt? Jo, jag tackar. Känner du inte hur mycket större dina lår har blivit och för att inte tala om MAGEN! Kinderna dallrar ju till och med när du går. Dina gamla jeans sitter ju supertajt" Jo, jeansen sitter tajtare nu. Men det måste dem ju göra. Jag SKA ju gå upp i vikt.
"Haha, visst. Men det är skillnad på att gå upp i vikt och att blir fet och äcklig." Är det?!
"Ja, för din kropp bara suger åt sig fettet i maten. Den tål inte att äta normalt. Det kommer den aldrig göra, det är bara att inse. Och du GÖDER den med näringsdrycker. Strunta i dem!" Gör den?! Jaha..Jag får ju inte röra så mycket på mig så jag kanske kan strunta i dryckerna ändå. I alla fall ta bort en..Fast jag vill ju bli frisk.
"Så du menar att bli fet gör dig frisk? Prova det då, men det nya och lyckliga livet kommer inte i samband med att proppa i sig mängder med mat. Börja med att ta bort en dryck och se vad som händer" Okej..

Med risk för att verka totalt konstig och schizofren så är det tyvärr såhär mina tankar har sett ut den senaste veckan. Det är SKITJOBBIGT att hela tiden bli motarbetad när man verkligen försöker bli av med sjukdomen. Jag fukskade bort en dryck. Och en till. Men sen så blev jag påkommen. Nu är det hundra gånger svårare att få sig dem än vad det var innan. Förut så var det en självklarhet att ta dem, en vana. Nu "lyckades" jag inte strunta i dem. Ett misslyckande, för jag höra av häxan. Jag klarar ju ingenting.
Även fast det är jobbigt så går det ändå lite bättre nu. Jag får kämpa och vara på min vakt HELA tiden. Ser hon en möjlighet så tar hon den. Direkt.

Dagen är inte planerad än. Jag vet på ett ungefär vad jag ska jag göra. Faktum är att den är lite "oplanerad" med flit. Jag måste träna på att inte ha kontrollen och planera allt jämt. Hur normalt är det för en 20-åring att planera in på sin "lilla lista" att vattna blommorna, hämta posten klockan 13.00, tömma kaffesumpet i bryggaren, cykla bort till macken och köpa tuggummi, och lösa minst ett korsord, i exakt samma ordning varje dag? 

Kom på att i helgen är det ett år sedan jag gick på bal. Många minnen kommer fram. Både roliga och tråkiga..


Cattis, Maria, Hanna och jag