labansdotter

Har jobbat en hel del men nu är jag ledig ett par dagar, härligt! Igår var jag och pappa och hämtade hem min kära häst. Åh, vad jag har saknat honom! Fick mig en ridlektion av Ellinor där jag fick känna på hur hon har trimmat honom nu under våren. (hej och välkomna tillbaka kära ridmuskler) Vilka framsteg i gångarterna. Traven har blivit mer nyanserad och "ärtig" och han har blivit betydligt starkare i galoppen. Jag har verkligen längtat efter hästeriet och är mer taggad än någonsin på att trimma vidare i sommar och kanske eventuellt starta nån tävling.
Var uppe tidigt i morse och var med när de släpptes ut. Hagen han går i är jättemysig med mycket grönt, sten och skog. Passade även på att mocka och fixa allt anant då jag nu är påväg upp till Uppsala en snabbsväng. Jag fick en läkartid på som jag inte vill missa. Nervöst men samtidigt en känsla av lättnad. Känner att jag kommer behöva det stöd som de har att erbjuda för att jag ska bli en hel människa igen. Ändå är jag på god väg och har gjort, för mig, stora framsteg. Men vägen tillbaka är varken rak eller snabb. Vilket den inte ska vara heller. Jag tror man behöver tiden för att bearbeta och till och med få ut något av den jobbiga tiden. Jag tror på att allting som man går igenom i livet sker av en anledning.

Nehepp, nu ska jag fortsätta vara social med mamman som sitter brevid och kör;)