labansdotter

Idag började vi vår nya kurs, vår sista kurs - anatomi. Det känns helt overkligt hur fort tiden går! Jag har snart gått en hel termin här i Uppsala av de totala åtta. Jisses..

Nåväl. Dagens föreläsning var mest mjukstart med lite info om kursen, schema, gruppindelningar osv. Jag läste på schemat att vi skulle ha "hjärndemo" vilket vi idag fick reda på att det är en RIKTIG människohjärna som vi ska få se. Shit vad läskigt, men samtidigt spännande. Det är ju nyttigt att få lära sig hur allt fungerar i hjärnan och var allt sitter. Det är med skräckblandad förtjusning som jag ser fram emot det!
Efteråt cyklade jag till studentbokhandeln och införskaffade den nya kursboken. Jag är evigt tacksam över att äntligen ha fått upp min cykel, som för övrigt heter sixten. Nu kan jag spendera tiden mer effektivt då jag tar mig fram betydligt fortare och smidigare.  Däremot har jag ännu inte fått kläm på hur man ska cykla överallt. Att köra i rondellerna tillsammans med bilarna känns en aning obekvämt. Förhoppningsvis lär jag mig men det vore nog egentligen klokt att investera i en cykelhjälm. Om inte kommer jag nog bli övertygad till det efter hjärndemonstrationen. Man ska ju vara rädd om det lilla man har;)

Ska väl ta och berätta lite om mitt mående också. Om jag ska vara helt ärlig och lägga handen på hjärtat så har jag inte varit på topp. Jag har känt mig stressad och orolig i kroppen som tog sitt uttryck genom att jag svimmade av på ICA förra veckan och fick åka ambulans till akuten. Det fanns inte riktigt med i min tidsplanering med tentaplugg och allt annat som var tvunget att hinnas med. Men det är ju så att kroppen till sist säger ifrån när ägaren till den inte lyssnar. Jag kan inte kräva vad som helst utav den. Att det var tvunget att bli en tripp till akademiska för att jag skulle få detta wake-up call var ju kanske inte den bästa lösningen direkt, men nu jävlar är jag taggad till tänderna för att ge mig in i kampen igen och gå segrande ur den!