labansdotter

Visst har jag ganska ofta funderat över hur mitt liv skulle sett ut om jag inte hade tagit den onödiga omvägen här i livet. Men frågan är om den egentligen har varit så onödig? Självklart skulle jag ju helst av allt sluppit den men alla har vi våra motgångar och kriser under vår korta tid på jorden. Till en början var jag arg på mig själv då jag ansåg att det enbart var mitt fel och att jag förtjänade att må dåligt.

Utan att låta alltför optimistisk så försöker jag se vägen tillbaka som en spännande resa. Jag har faktiskt fått förmånen att lära känna mig själv på nytt. En viktig del i tillfrisknandet är att vara nyfiken. Testa allt och våga göra nya saker! Jag är inte rädd för något längre.

Sjukdomen har kostat mig så otroligt mycket men den kunde ha tagit mycket mer. Jag behövde offra min påbörjade utbildning och min underbara häst för att över huvudtaget orka bli frisk. Till en början var det tungt och jag såg det mer som ett nederlag och misslyckande att jag inte kunde göra det jag ville. I slutet så kunde jag inte ens rida då svanskotan hade gnagt håll så jag inte längre kunde sitta ner. Jag såg inte glädje någonstans och var apatisk och likgiltig till allt.

Jag ångrar ingenting, för de erfarenheter jag bär med mig kommer göra mig till en betydligt starkare person. Jag har lärt mig vad som är viktigt i livet. Nu vet jag vem Lina är, känner mig trygg och vågar ta plats.

Såhär bra som jag mår nu har jag aldrig gjort tidigare. Jag är så glad och tacksam för alla fina människor som hjälpt mig på vägen. Ingen nämnd ingen glömd.