Lycklig och rädd på samma gång
Livet är underbart och jag känner mig så sprudlande glad! Men samtidigt kan jag inte hjälpa att det ändå finns en viss rädsla där någonstans. Att någon ska väcka mig och säga att allt är en dröm. Jag håller andan och tassar försiktigt fram. Jag känner på mig att något hemskt snart kommer att hända för att kompensera upp det fantastiska. Jag blir arg på mig själv och försöker resonera med min Benjamin syrsa att jag måste ändra mina tankegångar. Man kan ju inte köra en fulltankad bil med handbromsen i. Det sliter på bromsarna och man kommer inte framåt.
Idag när jag har varit ledig (läs rastlös) så har jag haft utrymme för funderingar och kommit fram till en del kloka saker. När man bara kör på i full fart tänker man inte på vad man gör. Jag har hittat några kryphål som jag ska täppa igen en gång för alla. Målet har jag klart för mig och jag vet att jag kommer segra. Jag kommer aldrig backa en millimeter. Någonsin. Insåg bara att jag hade stannat lite för länge på rastplatsen.
Kommentarer
Trackback
