labansdotter

Hörde på nyheterna i morse om en studie gjord i Göteborg som handlade om Facebook. De hade kommit fram till att många (främst kvinnor) kände prestationsångest över alla statusuppdateringar som gör att man själv tycker att man lever ett tråkigt liv eller inte är bra nog. Jag kan till viss del hålla med då det ibland kan vara en extrem självbekräftelsemani, som: "nu har jag städat, tvättat och rensat förrådet", "vågen visade 2 kg ner, woho!" eller " jobbat hela dagen, nu på med springskorna". Man behöver inte framstå som så jävla duktig hela tiden! Fast allra värst är banne mig de uppdateringar som inte säger ett skit som: "suck", "livet är skit" eller "jag orkar inte mer". Dessa yttranden är ju som gjorda för spekulationer och falska rykten eftersom personen i fråga inte nämner vad som har hänt utan lämnar en medveten cliffhanger.

Förut så var jag betydligt mer känslig och lättpåverkad och kunde triggas igång av såna här uppdateringar som var kopplade till min sjukdom, som vikt, mat och träning. Jag jämförde mig alltid med alla andra och försökte vara bäst på att vara "perfekt" (?). Idag kan jag hantera detta eftersom jag vet vem jag är och vad min kropp mår bra utav. Det är ju för min egen skull som jag väljer hur jag vill leva mitt liv.