labansdotter

Morgonen var inte rolig. Av flera anledningar. Jag vaknade lite nedstämd, blev orolig och sedan ledsen. Känslor som att vara oduglig och värdelös sköljde över mig som en tsunamivåg. Jag famlade runt där i det grumliga vattnet och försökte simma uppåt för att få luft. Ringde mamma Mu och pratade länge. Hon slängde ut livbojen så att jag kunde komma ovanför vattenytan. "Har jag orken och förmågan att ta mig in till torra land?" 

Hon sa till mig att inte tappa greppet utan fick mig att börja simma istället. Jag samlade kraft och tog det första simtaget.

 

Träffade sedan Pia. Hon var väldigt tydlig och konkret med sina tips och råd. Precis vad jag behöver! Det är inte förrän man står där i ett hörn utan kryphål man inser exakt vad som behövs göras. Hon sa att det kommer bli tufft men att vi tar en sak i taget.

Jag blev ännu mer motiverad och vände istället de negativa känslorna till att bli förbannad på dem. Av ren ilska och bestämdhet gjorde jag slag i många saker på vägen hem. Nu ska jag aldrig mer någonsin skjuta upp på att göra vissa saker "sen". Det är NU som gäller!

 

Sen att jag har världens underbaraste vänner som hjälper och stöttar mig på vägen gör det svåra betydligt lättare. TACK för att ni finns!